marjisen.webblogg.se

Måndagen. Då var det dags att mäta och väga mig. Lite blandade känslor inför det men hör och häpna; det gick bra 😃 Minus 5,2 kg har jag tappat efter 3 veckor av programmet men om man tittar bakåt i tiden så har jag faktiskt gått ner ca 15 kg sedan årsskiftet. Då slutade jag med socker  (choklad, godis, bakelser...). Tänk hur mycket sånt kan göra! Ifs har jag försökt även träna lite mer. Och det som är ännu roligare är alla dessa centimeter man blir av med 😀 Minus 30 cm sedan början. Jag mäter alltså överarmen, på bh, under brösten, midjan, höfterna(rumpa) och låren. 

Men som sagt kunde jag börja plugga ordentligt inför coachning. Äntligen. Igår ringde jag mina första samtalen till potentiella kunder och fortsätter med det idag. Ännu har jag inte fått någon att stötta men det kommer ☺ 

Jag testade igår lite kläder som jag har inte ens vågat testa att ta på mig på jätte länge. Ett par jeans som jag kom in för två år sedan sitter ännu bättre nu på mig än då! 😂 Och jag som tyckte att det var bra gjort av mig att kunna ha de då 😄 Ett par klänningar som jag knappt kunde ha på mig sitter löst nu 😃 

Undrar faktiskt hur det hela kommer att sluta 😯 Har inte sett ut så här sedan jag var 19-20...och inte ens då. Jag var 19 när jag flyttade till Sverige. Bara ett barn. Från skogen. Landet. Allt var spännande och nytt. Det var inte meningen att stanna kvar. Det bara blev så. Det var inte heller meningen att få barn så tidigt. Det bara hände. 

Så där var jag. 19 år och fattar att jag är gravid. Käftsmäll. Fyllde 20 strax efter. Hade gått upp i vikt 10 kg under ett halv år! 

Svårt att säga hur många av kilon kom med graviditeten och hur många innan. Kan bara säga att kosten ändrades ju radikalt när jag flyttade hit. Och tack vare mindre roliga saker var jag inte så aktiv heller. Mådde ganska piss överhuvudtaget. 

Farfar dog när jag var några månader inne på graviditet. Det var tufft. Hade ingen stöd, inga kompisar. Kunde inte språket (eller läste allt jag kom åt men vågade inte prata med människor). Var i främmande land.

Sedan kom sommaren 2002. Så piiip varm en. Och jag gick över tiden. Hade gått upp i vikt sådär 30 kg på ett år! Så som 20-åring fick jag min första son. Och innan jag hade återhämtat mig ordentligt, när han var lite över ett år, var jag gravid igen! 

Jag ångrar aldrig mina söner men att jag har låtit mig behandlas som en trasa och dörrmatta - det ångrar jag djupt. Om jag bara hade haft stöd och hjälp... 

Men jag är krigare 😁

Och allt som har hänt mig har ju något syfte. Det tror jag hårt på! Jag kämpade och gnisslade tänderna och började ta mig uppåt. Det tog många jäklars år men gick. 

Stoltheten och envisheten. 

Kanske någon gång vågar jag berätta vad jag har varit med om men den dagen är inte idag. Inte så här öppet. Annars går det bra. 

Och sedan kom året 2010. Det hände massvis av saker. Braiga saker 😁 

Tog hand om mig själv för en gångs skull och tränade. Joggade, simmade  (minst en kilometer varje gång) och gjorde pilates i vardagsrummet. Jag gick ut (men drack inte, har inte ens smakat alkohol sedan måååånga år tillbaka) med kompisar och såg olika band ☺

Jag träffade min man bland annat 😍 Blev kär i honom direkt. Bara så där. Allt förändrades. Kände på en gång att nu har jag hittat min andra halva 😙 Låter som en kliché men så var det. Är det. Jag som ALDRIG skulle gifta mig är gift sedan 2012. 

Min D

Och flera barn skulle det inte bli. Här är jag hemma med Rasmus 3,5 år och Alvin 8 månader 😀 Smalare än någonsin under mitt vuxna liv. Så vis av erfarenheter. Och så taggad på att hjälpa andra!! Jag har energi, jag har viljan! Och jag har kunskap 😊 Om jag vet inte svaret, tar jag helt enkelt reda på det 😁

Hatar att bli fotad men Jonathan skulle fota Alvin på tåget och jag råkade fastna...